The Grudge (2004)

Den amerikanska versionen. Film(erna) känd för det gutturalt harklande ljudet som spökisarna gör.

Måste väl räkna denna som en rätt bra skräckfilm, för man blir litet rädd bitvis. Det fanns en del scener där jag blev extremt stressad snarare än rädd, dock. Och när det kommer till själva spökena är jag inte helsåld - jag vet inte hur läskigt vitsminkade barn är egentligen. Men ljuden som sagt relativt effektfulla.

Skräckfilmsskalan: 5/10

Vad är det som låter?

The Orphanage (2007)

Gammalt barnhem, en något neurotisk kvinna och barn.

Stämningsfull och snyggt gjord, lyckades bygga upp en kuslig stämning. Barn i skräck kan antingen bli riktigt dåligt (ett billigt knep), eller rätt skrämmande. I denna films fall den senare. Den har också drag av någonting sorgligt, vilket i detta fall är ett plus.

Skräckfilmsskalan: 7/10

En liten parvel.

The Uninvited (2009)

Ung flicka får familjeproblem, både naturliga och övernaturliga.

Minns den som en ganska basic skräckis. Inte superbra så man kommer ihåg den för alltid, men inte hemskt dålig heller. Och relativt bra skådespeleri.

Skräckfilmsskalan: 5/10

The Cabin in the Woods (2012)

The Cabin in the Woods är rolig och uppfinningsrik.

En av de få filmer som driver med skräckgenren och lyckas. Kanske den enda. Den lyckas därför att den också har en idé bortom parodin.

Iofs inte läskig för fem öre, men värd att titta på i alla fall.

Skräckfilmsskalan: 7/10

Mysig sommarstuga, hörni.

Honeymoon (2014)

Överraskande bra och relativt okänd skräckis. Med Game of Thrones-Ygritte i huvudrollen.

Filmen lyckas blanda både emotionell kuslighet i form av feltolkningar och misstänksamhet med sci-fi element. Den var originell och äcklig och ganska fin.

Skräckfilmsskalan: 7/10

You know nothing, Jon Snow.

The Eye (2008)

Jessica Alba genomgår ögontransplantation och får komplikationer.

En blockbuster som mestadels arbetar med jump-scares. En film för en chipskväll. Manuset rätt dåligt. Average skräckis.

BTW konstigt att den heter ÖGAT när hon transplanterar och får TVÅ nya ögon. "The eyes" liksom?

Skräckfilmsskalan: 4/10

The Woman (2011)

Man försöker civilisera ociviliserad kvinna.

Handlar om sadism, men den är inte läskig. Och borde inte räknas som en skräckis. Går säkert att läsa in massa djupa budskap här om män och kvinnor, kontroll och frihet. Men jag orkar inte för jag vill kolla på skräck.

Skräckfilmsskalan: 2/10

A Serbian Film (2010)

En avdankad porrskådis ställer upp på ett jobb som han kommer ångra.

Jag vet inte om jag skulle kalla det en skräckis, även om det är en djupt stötande film. Och det mest stötande är inte ens nekrofilin eller incesten, utan att den är filmad med ett filter och med en huvudskådespelare som får det hela att likna en mycket billig serbisk musikvideo från 90-talet.

Jag skrattade och blev ledsen om vartannat.

På vissa listor på internet brukar A Serbian Film rankas som "den värsta, hemskaste skräckfilmen någonsin". Skulle snarare kalla den "mest over-the-top". Den är för mycket. Men visst, den har visst chockvärde. Och ger dålig eftersmak.

Dock ingenting jag någonsin skulle tipsa någon att se.

Skräckfilmsskalan: 3/10

Och det var då han insåg att det inte skulle bli en bra porrfilm.

You're Next (2011)

You're Next prisades på sin tid och gillades av många. Jag förstod aldrig riktigt helt varför. Till skillnad från skräckisar med övernaturligt tema, behöver de som är mera verklighetsanknutna - som denna - följa en mera stringent logik än vad jag tyckte denna gjorde.

Alltså: Spökenas grej är att man inte fattar vad de är och vill och detta gör dem läskiga.
Mördares grej är att de är av kött och blod och har tankar som man kan förstå, vilket gör att man antingen vill veta mördarens motivation, eller tycker det hela verkar orimligt.

För mig är skräck skräckinjagande när det är kusligt, obegripligt, dunkelt och okänt. Därför svårare, tycker jag, att göra riktigt skrämmande filmer där monstret är en människa.

Men all in all var det många som gillade denna, och den är relativt bra gjord.

Skräckfilmsskalan: 4/10

Varför känns det amerikanskt att tycka att sådana masker är skrämmande?

The Others (2001)

The Others måste väl ändå sägas ha sållats till skräck-kanon vid det här laget?

En skräckis med plot twist!

Den är bra för att den lyckas med gotik och spooky stämning. Det är ju också roligt när det fungerar med skådespeleriet.

Skräckfilmsskalan: 7/10

Eden Lake (2008)

Verklighetsanknytna skräckfilmer är inte bara läbbiga, utan kan bli rätt stötande också. Som Eden Lake, en film som berörde mig när jag såg den. Illa berörde mig.

Ett par. Ett våldsbejakande ungdomsgäng. Vad är det värsta som kan hända lixx???

Därför att skådespeleriet är fint och därför att den rakt igenom arbetar inom rätt så återhållsamma ramar, håller den från början till slut. Det är absolut ingen rolig skräckfilm, men det är en skrämmande skräckfilm.

Skräckfilmsskalan: 8/10

Tonårsgäng är jobbiga

Dead Silence (2007)

Dockor är inte min skräck-kink. Om dockor är din skräck-kink kommer du vara rädd.

Minns ändå denna som en förhållandevis bra film med dockor. Mycket jumpscares förstås, ganska billiga knep. En rolig film att titta på tillsammans med vänner.

Skräckfilmsskalan: 4/10

Dockor, ni skrämmer inte mig.

Ayla (2017)

En bror med problem önskar sin syster tillbaka från de döda. Det blir inget bra.

Det som slog mig när jag såg den är att jag måste börja sålla litet bättre i mina val. Det går inte att se allt.
Särskilt inte den här riktigt dåliga skräckisen.

Förutom att skådespeleriet är fullständigt värdelöst, försöker filmen vara konstnärlig och djup men misslyckas oerhört med det så att det blir pinsamt. Tittaren blir aldrig rädd, men heller aldrig berörd. Vem som helst kan filma snygga skogsscener med rätt utrustning.

Att försöka sig på en skräckfilm med djup är en närapå omöjlig konst som i 9 fall av 10 misslyckas och gör det till en flopp.

Skulle inte kalla det en skräckfilm ens. Bara dålig film.

Skräckfilmsskalan: 1/10

Klumpen var det enda bra i filmen. Bäst skådespelare också.

The Lodgers (2017)

The Lodgers försöker vara någon slags viktoriansk gotisk skräck. Den har många inslag - stor öde gård på landet, ett anemiskt syskonpar, en familjeförbannelse som har med någonting snuskigt att göra, och misstänksamma byinvånare.

Men den är tyvärr också tråkig och skrämde mig inte en enda gång.

Skräckfilmsskalan: 3/10

Trist!

A Quiet Place (2018)

Familj måste akta sig för monster med superbra hörsel i en postapokalyptisk värld.

Rysande bra idé för en skräckfilm, bra känsla av överhängande hot rakt igenom. Jag är aldrig helt förtjust i skräck som visar för mycket. Blir det en stor mängd slagsmål och actionscener blir det sällan kusligt. Hade gärna sett mindre av monstren.

Egentligen är väl detta en version av en zombiefilm, men A Quiet Place tar vikten av att tala med små bokstäver ett steg längre. Ett plus när det också är förhållandevis snyggt filmat och bra skådespeleri.

Skräckfilmsskalan: 7/10

SHHHhh!

Mama (2013)

Ett ungt par (Jaime Lannister i rollen som pappa!) bestämmer sig för att adoptera två barn man hittat i skogen.

Barnen har levat ensamma som två små vilddjur och är därför litet konstiga. Men det är någonting annat också.

Bra skräckis om barns kuslighet och föräldrars försök att vara föräldrar.  Framför allt var det bra ljudeffekter i filmen som höjde kuslighetsnivån på ett monster som annars är standard, om än obehagligt.

Störde mig på slutet, som var cheesy. Men trots det:

Skräckfilmsskalan: 7/10

The Exorcism of Emily Rose (2005)

I skräckfilmsvärlden har de religiösa fanatikerna som tror på demoner rätt, och juristen som ska utreda eventuell misshandel och mord i skum familj fel.

Eller???

Exorcism, gamla lador och ödemarker. Ni hör ju själv - det blir rätt läbbigt.

Skräckfilmsskalan: 5/10

The Ring (2002)

Trots att den japanska versionen är en smula bättre, är den hollywoodska versionen inte dålig heller. Det är kanske helt enkelt en för fin spökberättelse för att kunna misslyckas.

Storyn - oavsett i japansk eller amerikansk tappning - blandar fint gammal spöktro med moderna vandringssägner. Spöket är helt klart rätt obehagligt.

Gillar greppet med VHS-bandet, telefonsamtalet och de 7 dagarna, som ger tittaren en obehagskänsla av meta-slag i exakt en vecka efteråt.

Skräckfilmsskalan: 7/10

Nämen hu!

Paranormal Activity (2007)

Jag minns när den kom. Det var ett tag sedan jag blev litet skrämd och skrajsen. Paranormal Activity lyckades få igång mig och gjorde att jag blev lite orolig i själen. Men så brukar spökfilmer också drabba mig lite extra.

Precis när man tröttnat på handcam-filmer, kom Paranormal och körde övervakningskameror hemma. Kanske inte som den första filmen som gjorde det, men som en av de första som gjorde det riktigt bra. Det är en fin blandning av hemmiljö och CCTV:s kalla och hänsynslösa vinklar. På samma sätt som den handhållna videokameran, förstärker övervakningskameran - fast mera, skulle det gå att hävda - känslan av att det inte går att titta bort, fast att man vill.

Filmen kör minimala specialeffekter och begränsat utrymme för scener - något som alltid är bra när det gäller skräck. Den förklarar dessutom inte för mycket för tittaren, vilket också höjer obehaget.

Familj undrar vad sjutton som pågår i deras hus. Tech-savvy man installerar kameror. Det ångrar han sedan.

Skräckfilmsskalan: 8/10

Slither (2006)

Otroligt kul gore-film för en gång skull! Gubbe hittar äcklig grej i skogen, sedan ballar det ur.

Filmen är i kategorin gore, subkategori body-horror och parasit.

Slither är en s.k. "glad skräckis" - gjord med humor, festligt skådespeleri och fenomenal fantasi när det gäller specialeffekterna. Vad äckligt som kan hända, med utslag, sår och mutationer, sker också.

Ett plus är filmens slut, som verkligen går upp i crescendo och närapå snuddar vid tentakelpornografi. Köttigt vulgo!

Skräckfilmsskalan: 6/10.

Splinter (2008)

Filmen handlar i stort sett om ett gäng kring en bensinmack och en eller flera äckliga parasitvarelser a la The Thing. 

Filmen är i kategorin gore, subkategori body-horror och parasit.

Skådespeleriet inte på topp. Däremot bidrar miljön, bensinmacken, till en milt klaustrofobisk känsla som fungerar OK.

Filmens vinnande koncept är flera uppfinningsrika äckligheter och rätt bra specialeffekter. Det verkar som om kreatörerna sett och uppskattat skräckfilmer från 80-talet. I genren gore, som jag oftast inte är väldigt lockad av, står den ut. Både idén till monstret samt genomförandet är genomarbetat.

Inte kuslig, men för den som ogillar (eller gillar) sår och trasiga kroppar är det en festlig timme.

Skräckfilmsskalan: 5/10