The Grudge (2004)

Den amerikanska versionen. Film(erna) känd för det gutturalt harklande ljudet som spökisarna gör.

Måste väl räkna denna som en rätt bra skräckfilm, för man blir litet rädd bitvis. Det fanns en del scener där jag blev extremt stressad snarare än rädd, dock. Och när det kommer till själva spökena är jag inte helsåld - jag vet inte hur läskigt vitsminkade barn är egentligen. Men ljuden som sagt relativt effektfulla.

Skräckfilmsskalan: 5/10

Vad är det som låter?

The Orphanage (2007)

Gammalt barnhem, en något neurotisk kvinna och barn.

Stämningsfull och snyggt gjord, lyckades bygga upp en kuslig stämning. Barn i skräck kan antingen bli riktigt dåligt (ett billigt knep), eller rätt skrämmande. I denna films fall den senare. Den har också drag av någonting sorgligt, vilket i detta fall är ett plus.

Skräckfilmsskalan: 7/10

En liten parvel.

The Uninvited (2009)

Ung flicka får familjeproblem, både naturliga och övernaturliga.

Minns den som en ganska basic skräckis. Inte superbra så man kommer ihåg den för alltid, men inte hemskt dålig heller. Och relativt bra skådespeleri.

Skräckfilmsskalan: 5/10

The Cabin in the Woods (2012)

The Cabin in the Woods är rolig och uppfinningsrik.

En av de få filmer som driver med skräckgenren och lyckas. Kanske den enda. Den lyckas därför att den också har en idé bortom parodin.

Iofs inte läskig för fem öre, men värd att titta på i alla fall.

Skräckfilmsskalan: 7/10

Mysig sommarstuga, hörni.

Honeymoon (2014)

Överraskande bra och relativt okänd skräckis. Med Game of Thrones-Ygritte i huvudrollen.

Filmen lyckas blanda både emotionell kuslighet i form av feltolkningar och misstänksamhet med sci-fi element. Den var originell och äcklig och ganska fin.

Skräckfilmsskalan: 7/10

You know nothing, Jon Snow.

The Eye (2008)

Jessica Alba genomgår ögontransplantation och får komplikationer.

En blockbuster som mestadels arbetar med jump-scares. En film för en chipskväll. Manuset rätt dåligt. Average skräckis.

BTW konstigt att den heter ÖGAT när hon transplanterar och får TVÅ nya ögon. "The eyes" liksom?

Skräckfilmsskalan: 4/10

The Woman (2011)

Man försöker civilisera ociviliserad kvinna.

Handlar om sadism, men den är inte läskig. Och borde inte räknas som en skräckis. Går säkert att läsa in massa djupa budskap här om män och kvinnor, kontroll och frihet. Men jag orkar inte för jag vill kolla på skräck.

Skräckfilmsskalan: 2/10

A Serbian Film (2010)

En avdankad porrskådis ställer upp på ett jobb som han kommer ångra.

Jag vet inte om jag skulle kalla det en skräckis, även om det är en djupt stötande film. Och det mest stötande är inte ens nekrofilin eller incesten, utan att den är filmad med ett filter och med en huvudskådespelare som får det hela att likna en mycket billig serbisk musikvideo från 90-talet.

Jag skrattade och blev ledsen om vartannat.

På vissa listor på internet brukar A Serbian Film rankas som "den värsta, hemskaste skräckfilmen någonsin". Skulle snarare kalla den "mest over-the-top". Den är för mycket. Men visst, den har visst chockvärde. Och ger dålig eftersmak.

Dock ingenting jag någonsin skulle tipsa någon att se.

Skräckfilmsskalan: 3/10

Och det var då han insåg att det inte skulle bli en bra porrfilm.

You're Next (2011)

You're Next prisades på sin tid och gillades av många. Jag förstod aldrig riktigt helt varför. Till skillnad från skräckisar med övernaturligt tema, behöver de som är mera verklighetsanknutna - som denna - följa en mera stringent logik än vad jag tyckte denna gjorde.

Alltså: Spökenas grej är att man inte fattar vad de är och vill och detta gör dem läskiga.
Mördares grej är att de är av kött och blod och har tankar som man kan förstå, vilket gör att man antingen vill veta mördarens motivation, eller tycker det hela verkar orimligt.

För mig är skräck skräckinjagande när det är kusligt, obegripligt, dunkelt och okänt. Därför svårare, tycker jag, att göra riktigt skrämmande filmer där monstret är en människa.

Men all in all var det många som gillade denna, och den är relativt bra gjord.

Skräckfilmsskalan: 4/10

Varför känns det amerikanskt att tycka att sådana masker är skrämmande?

The Others (2001)

The Others måste väl ändå sägas ha sållats till skräck-kanon vid det här laget?

En skräckis med plot twist!

Den är bra för att den lyckas med gotik och spooky stämning. Det är ju också roligt när det fungerar med skådespeleriet.

Skräckfilmsskalan: 7/10

Eden Lake (2008)

Verklighetsanknytna skräckfilmer är inte bara läbbiga, utan kan bli rätt stötande också. Som Eden Lake, en film som berörde mig när jag såg den. Illa berörde mig.

Ett par. Ett våldsbejakande ungdomsgäng. Vad är det värsta som kan hända lixx???

Därför att skådespeleriet är fint och därför att den rakt igenom arbetar inom rätt så återhållsamma ramar, håller den från början till slut. Det är absolut ingen rolig skräckfilm, men det är en skrämmande skräckfilm.

Skräckfilmsskalan: 8/10

Tonårsgäng är jobbiga

Dead Silence (2007)

Dockor är inte min skräck-kink. Om dockor är din skräck-kink kommer du vara rädd.

Minns ändå denna som en förhållandevis bra film med dockor. Mycket jumpscares förstås, ganska billiga knep. En rolig film att titta på tillsammans med vänner.

Skräckfilmsskalan: 4/10

Dockor, ni skrämmer inte mig.

Ayla (2017)

En bror med problem önskar sin syster tillbaka från de döda. Det blir inget bra.

Det som slog mig när jag såg den är att jag måste börja sålla litet bättre i mina val. Det går inte att se allt.
Särskilt inte den här riktigt dåliga skräckisen.

Förutom att skådespeleriet är fullständigt värdelöst, försöker filmen vara konstnärlig och djup men misslyckas oerhört med det så att det blir pinsamt. Tittaren blir aldrig rädd, men heller aldrig berörd. Vem som helst kan filma snygga skogsscener med rätt utrustning.

Att försöka sig på en skräckfilm med djup är en närapå omöjlig konst som i 9 fall av 10 misslyckas och gör det till en flopp.

Skulle inte kalla det en skräckfilm ens. Bara dålig film.

Skräckfilmsskalan: 1/10

Klumpen var det enda bra i filmen. Bäst skådespelare också.

The Lodgers (2017)

The Lodgers försöker vara någon slags viktoriansk gotisk skräck. Den har många inslag - stor öde gård på landet, ett anemiskt syskonpar, en familjeförbannelse som har med någonting snuskigt att göra, och misstänksamma byinvånare.

Men den är tyvärr också tråkig och skrämde mig inte en enda gång.

Skräckfilmsskalan: 3/10

Trist!

A Quiet Place (2018)

Familj måste akta sig för monster med superbra hörsel i en postapokalyptisk värld.

Rysande bra idé för en skräckfilm, bra känsla av överhängande hot rakt igenom. Jag är aldrig helt förtjust i skräck som visar för mycket. Blir det en stor mängd slagsmål och actionscener blir det sällan kusligt. Hade gärna sett mindre av monstren.

Egentligen är väl detta en version av en zombiefilm, men A Quiet Place tar vikten av att tala med små bokstäver ett steg längre. Ett plus när det också är förhållandevis snyggt filmat och bra skådespeleri.

Skräckfilmsskalan: 7/10

SHHHhh!