Mama (2013)

Ett ungt par (Jaime Lannister i rollen som pappa!) bestämmer sig för att adoptera två barn man hittat i skogen.

Barnen har levat ensamma som två små vilddjur och är därför litet konstiga. Men det är någonting annat också.

Bra skräckis om barns kuslighet och föräldrars försök att vara föräldrar.  Framför allt var det bra ljudeffekter i filmen som höjde kuslighetsnivån på ett monster som annars är standard, om än obehagligt.

Störde mig på slutet, som var cheesy. Men trots det:

Skräckfilmsskalan: 7/10

The Exorcism of Emily Rose (2005)

I skräckfilmsvärlden har de religiösa fanatikerna som tror på demoner rätt, och juristen som ska utreda eventuell misshandel och mord i skum familj fel.

Eller???

Exorcism, gamla lador och ödemarker. Ni hör ju själv - det blir rätt läbbigt.

Skräckfilmsskalan: 5/10

The Ring (2002)

Trots att den japanska versionen är en smula bättre, är den hollywoodska versionen inte dålig heller. Det är kanske helt enkelt en för fin spökberättelse för att kunna misslyckas.

Storyn - oavsett i japansk eller amerikansk tappning - blandar fint gammal spöktro med moderna vandringssägner. Spöket är helt klart rätt obehagligt.

Gillar greppet med VHS-bandet, telefonsamtalet och de 7 dagarna, som ger tittaren en obehagskänsla av meta-slag i exakt en vecka efteråt.

Skräckfilmsskalan: 7/10

Nämen hu!

Paranormal Activity (2007)

Jag minns när den kom. Det var ett tag sedan jag blev litet skrämd och skrajsen. Paranormal Activity lyckades få igång mig och gjorde att jag blev lite orolig i själen. Men så brukar spökfilmer också drabba mig lite extra.

Precis när man tröttnat på handcam-filmer, kom Paranormal och körde övervakningskameror hemma. Kanske inte som den första filmen som gjorde det, men som en av de första som gjorde det riktigt bra. Det är en fin blandning av hemmiljö och CCTV:s kalla och hänsynslösa vinklar. På samma sätt som den handhållna videokameran, förstärker övervakningskameran - fast mera, skulle det gå att hävda - känslan av att det inte går att titta bort, fast att man vill.

Filmen kör minimala specialeffekter och begränsat utrymme för scener - något som alltid är bra när det gäller skräck. Den förklarar dessutom inte för mycket för tittaren, vilket också höjer obehaget.

Familj undrar vad sjutton som pågår i deras hus. Tech-savvy man installerar kameror. Det ångrar han sedan.

Skräckfilmsskalan: 8/10

Slither (2006)

Otroligt kul gore-film för en gång skull! Gubbe hittar äcklig grej i skogen, sedan ballar det ur.

Filmen är i kategorin gore, subkategori body-horror och parasit.

Slither är en s.k. "glad skräckis" - gjord med humor, festligt skådespeleri och fenomenal fantasi när det gäller specialeffekterna. Vad äckligt som kan hända, med utslag, sår och mutationer, sker också.

Ett plus är filmens slut, som verkligen går upp i crescendo och närapå snuddar vid tentakelpornografi. Köttigt vulgo!

Skräckfilmsskalan: 6/10.

Splinter (2008)

Filmen handlar i stort sett om ett gäng kring en bensinmack och en eller flera äckliga parasitvarelser a la The Thing. 

Filmen är i kategorin gore, subkategori body-horror och parasit.

Skådespeleriet inte på topp. Däremot bidrar miljön, bensinmacken, till en milt klaustrofobisk känsla som fungerar OK.

Filmens vinnande koncept är flera uppfinningsrika äckligheter och rätt bra specialeffekter. Det verkar som om kreatörerna sett och uppskattat skräckfilmer från 80-talet. I genren gore, som jag oftast inte är väldigt lockad av, står den ut. Både idén till monstret samt genomförandet är genomarbetat.

Inte kuslig, men för den som ogillar (eller gillar) sår och trasiga kroppar är det en festlig timme.

Skräckfilmsskalan: 5/10