Jag och några vänner spånade för skoj skull på en "Bettets idéhistoria"... (copyright:at från och med nu) Finns helt säkert mycket stoff till detta!
Vi fann en hel del på en gång, här som helt lösa anteckningar:
”Tänderna var en gång i urtiden för människan liksom för
andra djur ett försvarsmedel. En påminnelse därom får vi, då en slagskämpe som
retats till raseri instinktivt kryper ihop, lyfter de knutna nävarna och visar
tänderna i fräsande ilska.” (Vår kropp i
folktron, Carl-Herman Tillhagen, 1989)
Jag tror också jag någonstans läst (om svensk folktro) att om ett barn föds med tänder har barnet helbrägdagörande krafter att ”bita” bort det onda på andra.
Christian IV:s norska lag 1608: ”Det är otillbörligt, att en
man skall bitas som en häst eller hund. Om någon biter en annan, skall han
gripas och ställas för tinget och man skall låta bryta framtänderna av honom.”
(Vår kropp i folktron, Carl-Herman
Tillhagen, 1989)
Jag associerar fritt till bilden av det djuriska i att bitas och till tanken om människan djuret bakom
civilisationsfernissan. Kanske varulvar, människor som blir djur och bits. Kanske rabies. Eller barn som bits på dagis... Vampyrer, då? Som framställs som både skrämmande och erotiska. Sedan finns det ju också "love bites" - små kärleksbett.
Eller bara detta att tugga och äta. Men man kan också tänka på tänder – tandläkare - och tandläkarskräck.
Ibland säger man ”bit ihop” om att stålsätta sig och härda ut. En annan gång "man biter inte den hand som föder en" om att inte vara otacksam.
Det finns också några idrottsmän som bitits: Dylan Hartley (bet medspelares finger), Anthony Watts (bet medspelares penis), Mike Tyson (bet av opponentens öra), Luis Suarez (biter vilt omkring sig, Wikipedia listar flera olika ”bite victims”).
